Jag kunde inte låta bli att reflektera häromdagen när jag satt och studerade mina små vaktlar.
Jag har ju två kullar som kläckts vid olika tillfällen. När jag valde att släppa de två flockarna tillsammans lade jag märke till att ett par av fåglarna var otroligt osäkra och rädda. Det ledde till att de lite äldre fåglarna jagade dessa, när tillfälle gavs. De hukade sig och sprang undan.
Men nu när jag satt där och studerade mina små vänner hade ett lugn spridit sig i flocken igen.
Vad var det som hade skapat balans igen?
Var det nykomlingarna som börjat känna sig trygga eller de tuffare fåglarna som börjat acceptera de som var rädda.
Det gav mig en tanke om hur viktigt det är att vi kan släppa våra rädslor. Jag tror att det är rädslor som skapar obalans i många sammanhang. Även inom välordnade områden med goda föresatser kan rädslor bryta ner möjligheterna.
Det är ju den känsla som du fokuserar på som växer. Det är ju också så att negativa känslor är så mycket starkare än de känslor som är positiva.
Jag reflekterade också över hur jag emellanåt känner när jag vistas med människor som valt att fastna i sin osäkerhet och otrygghet utan mål till förändring. Efter ett tag känner jag obehagskänslor inombords. Säkert beror det på att jag är en person som känner in min omgivning.
Fåglarna ger mig hopp. De har släppt sina rädslor och balansen har återställts. Nu kan de agera sida vid sida igen.